Anti-dilution-klausuler används ofta av investerare som vill säkerställa att deras aktieinnehav i ett bolag inte späds ut. 

Utspädning av en investerares aktieandel kan ske om bolaget i ett senare skede tar in nytt kapital genom nyemission vilket medför att de existerande aktieägarnas ägarandelar späds ut. En potentiell investerare ställer därför ofta som villkor att en anti-dilution-klausul ska införas i aktieägaravtalet som skyddar investerarens andelar i bolaget från att spädas ut genom att man får rätt att delta vid framtida emissioner. En rätt att delta i framtida nyemissioner är ofta ett rimligt krav, men kan sätta stopp för att kunna rikta emissioner till en viss investerare (s k riktade emissioner).

En anti-dilution klausul kan även användas av investerare som skydd mot den värdeminskning som kan uppstå när ett bolag i senare skede tvingas ge ut nya aktier till en lägre kurs än vad investeraren ursprungligen investerat i, en s.k. nedrunda. En nedrunda kan ge en kraftig utspädning. Vissa anti-dilution-klausuler ger investeraren ett särskilt skydd genom att ange att investeraren i samband med en nedrunda ska kompenseras med att få teckna aktier till nominellt belopp så att man kan försvarar sin ägarandel med en låg insats. Detta ger en investerare en väsentligt bättre position än övriga aktieägare. För övriga aktieägare blir frågan om man vill prioritera ett kapitaltillskott eller att alla aktieägare har samma rätt.