Hej! Stort tack för din fråga. 

Av informationen du ger framstår det som att Nordiskt Speditörsförbunds Allmänna Bestämmelser (NSAB) gäller mellan parterna. Enligt 28 § NSAB framgår att det finns en preskriptionsfrist på ett år vad gäller möjligheten att väcka talan. 

Av bestämmelsen framgår att tidperioden ska räknas från: 

”a) vid minskning av eller skada på gods från dagen godset utlämnades till mottagaren,

b) vid dröjsmål, förlust av hel varuförsändelse eller annan förlust från den tidpunkt dröjsmålet, förlusten av hel varuförsändelse eller annan förlust tidigast kunde ha uppmärksammats,

c) för alla andra fall från den tidpunkt omständligheten som kravet grundas på tidigast kunde ha uppmärksammats.”

Om NSAB ska tillämpas så aktualiseras i ert fall b), dvs preskriptionsfristen börjar när skadan tidigast kunde ha uppmärksammats. Om skadan tex skedde i juni förra året börjar tidsfristen löpa då.

28 § NSAB ska dock inte tillämpas om ett specifikt transportsätt har avtalats eller ”om det kan styrkas att […] skada […] orsakades medan godset transporterades med visst specifikt transportsätt” och det finns andra tillämpliga bestämmelser och transportvillkor som avviker från 28 § NSAB. Frågan blir då vilka bestämmelser som istället aktualiseras. 

Tillämplig lag

För transport i lastbil aktualiseras vägtransportlagen (1974:610) för inrikes transporter. För transporter som sker över gränser aktualiseras Konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR). Sverige tillträdde 1969 och konventionen omfattar idag nästan alla Europas stater. Konventionen gäller som lag i Sverige. 

Av din fråga framgår att det rör sig om en inrikes transport. Av 5 § vägtransportlagen framgår att avtalsavvikelse inte får ej göras till avlämnares eller mottagares nackdel, om inte särskilda omständigheter föreligger. NSAB:s bestämmelser om preskription är således subsidiära i förhållande till vägtransportlagen. 

Preskriptionsfrist enligt vägtransportlagen

I 41 § vägtransportlagen framgår att preskriptionsfristen är ett år, om det inte är så att talan grundas på grov vårdslöshet eller uppsåt. Preskriptionsfristen börjar löpa:

1. vid minskning, skada eller dröjsmål från dagen då godset utlämnades till mottagaren,
2. vid förlust från trettionde dagen efter utgången av avtalad tid för utlämnandet eller, när särskild tid härför ej avtalats, från sextionde dagen efter det fraktföraren mottog godset till befordran,
3. i annat fall än nu nämnts från utgången av en tid av tre månader från det fraktavtalet slöts.

Eftersom det verkar ostridigt att godset i ert fall inte har lämnats till någon mottagare pga totalskada, kan närmast c) tillämpas - dvs preskriptionsfristen börjar löpa från utgången av en tid av tre månader från det fraktavtalet slöts. En fråga att ta ställning till är således när fraktavtalet slöts.

Om det föreligger grov vårdslöshet eller uppsåt är preskriptfristen tre år. Vidare framhålls i förarbeten att ett erkännande av fordringen kan anses ge upphov till en ny fordran och att fristen i så fall inte ska räknas enligt reglerna i 41 § (se prop. 1974:33 s. 126). Förarbetena är dock gamla och knapphändiga, och på området finns bristande rättspraxis. 

Närmare om grov vårdslöshet

Vad gäller grov vårdslöshet har HD i NJA 1986 s. 61 fastslagit att endast oaktsamhet av mycket allvarlig natur innebär grov vårdslöshet på vägtransportområdet. Det aktuella fallet gällde en lastbilstransport av en grävmaskin som skadades i en viadukt. Föraren hade inte sett varningsskyltar som varnade för maximal höjd trots god sikt, men HD ansåg att grov vårdslöshet inte förelåg. Detta var en allvarlig försummelse, men trots att föraren var erfaren, lasten dyrbar och det fanns stora risker för skada, uppfylldes inte kraven på grov vårdslöshet. Kraven är därmed mycket höga och det är därför tveksamt om en avkörning av vägen kan räknas som grovt vårdslöst. 

Sammanfattningsvis

Med hänvisning till ovan ser jag i er kunds fall att följande kan tala för att preskriptionsfristen inte löpt ut: 1) om fraktavtalet ingicks i samband med transporten finns en chans att ettårsfristen så att säga ”förlängs” med tre månader och att inte ännu utlöpt, 2) försök visa att föraren har varit grovt vårdslös (dock stora svårigheter), alternativt 3) visa att den förhandling som skett mellan försäkringsbolaget och er kund vad gäller summan för ersättningen gett upphov till en ny fordran där en ny frist börjat löpa. Det sistnämnda alternativet är dock inget jag vågar rekommendera, eftersom stöd endast finns i gamla förarbeten från 1970-talet.

Hoppas att mitt svar var behjälpligt. Ni är varmt välkomna att boka ett kostnadsfritt coachingmöte om ni vill att vi hjälper er vidare i detta ärende!