Det finns inga formkrav för hur ett konsultavtal ingås mellan en uppdragsgivare och en konsult för att avtalet ska vara giltigt. Eftersom det råder avtalsfrihet kan ett konsultavtal ingås muntligt eller skriftlig och utan att relevanta frågor avseende parternas förhållande eller uppdragets utformning regleras närmare. 

Det finns däremot stora risker med att ingå ett konsultavtal utan att i förväg fastställa konsultuppdragets villkor och parternas rättigheter och skyldigheter gentemot varandra. Innan ett konsultavtal ingås bör därför konsulten och uppdragsgivaren vara överens om ett antal frågeställningar som har stor påverkan på konsultuppdragets genomförande och resultat. Frågor som bör hanteras är bl.a.

• vilka tjänster konsulten ska utföra,
• vilka resultat som förväntas,
• konsultens ersättning (rörlig eller fast),
• avtalstid (fast eller tillsvidare),
• uppsägningstid.
• hur rapportering och kommunikation ska ske,
• användande av eventuella underkonsulter,
• äganderätt till och användning av resultat,
• ansvar vid fel och skada,
• sekretess,
• hur avtalet kan ändras samt
• hur eventuella tvister ska lösas. 

En särskilt viktig fråga för konsultavtalet är vem som äger de immateriella rättigheter som skapas inom konsultuppdraget och hur de får användas. Vill man att konsultens arbete ska tillfalla uppdragsgivaren på samma sätt som om man hade en anställd utförare behöver det framgå av avtalet. Ett exempel är när en kodare anlitas som konsult för att skapa ett datorprogram åt en uppdragsgivare. Datorprogrammets kod utgör en immateriell rättighet som tillfaller konsulten så länge inget annat har reglerats i ett konsultavtal. Som uppdragsgivare är det därför viktigt att upprätta ett konsultavtal som ger dig möjlighet att kunna använda konsultens resultat på förväntat sätt. 

Ytterligare en viktigt anledning till att upprätta ett konsultavtal är att minska risken för att konsulten uppfattas som anställd av uppdragsgivaren, vilket kan ge både anställningsskydd och skyldighet att betala skatt och sociala avgifter. Genom att tydligt klargöra att konsulten är fristående uppdragsgivaren minskar man risken för att lagen om anställningsskydd kan komma att tillämpas på parternas relation. Det som är avgörande för om en person anses som anställd eller uppdragstagare är dock faktisk förhållande, t ex om en person uteslutande arbetar för uppdragsgivaren. Det finns dock fler omständigheter som spelar roll.